En naiv kväll i NY

Jag tänkte berätta om vad som hände en kväll i New York.

Det var avslutningen på den bästa dagen vi hade under resan. Denna dag vaknade vi tidigt medans alla andra sov till lunchtid med baksmälla. Jag och D gick runt kvarteret och hittade ett diner där vi hade frukost - pannkakor med sirap och smör, och bacon omelett.
Sen gick vi ut på stan som var fortfarande ganska tomt på folk. Vi gick och köpte en ny kamera och en massa kläder. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg men det slutade med att vi gick längs Broadway och fotade och sprang in i spännande affärer.
På ett fik träffade vi en kille som vi började diskutera Amerikansk politik med. Spännande att höra vad en från USA faktiskt tycker om situationen som är.
Sen mötte vi våra vänner i Chinatown och sen Little Italy, och sen när de skulle gå på basketmatch i Maddison Square Garden, tog vi istället en taxi ner mot Wall Street. Vi såg Ground Zero och gick sen vi ner mot hamnen där vi tog det lugnt ett tag och tittade ut mot Frihetsgudinnan.

Efter detta skulle vi dra hem, men vid tunnelbanestationen såg jag en liten typisk Amerikansk bar och ville visa D! Jag beställde in ett par Miller Lights i den ganska tomma baren och ganska snart började en svart man bredvid prata med oss. Han gav oss några dollar att stoppa i jukeboxen innan det "jobbiga paret" hann före. De spelade nämligen bara lustiga låtar, som Elton John´s sång från Lejonkungen för att sedan börja hångla maniskt....
Sen började vi bjuda varandra på mera öl och några shots, och sen sa han att han ville visa oss något. Ett penthouse i byggnaden bredvid.

D, från Sydafrika, blev ju förståss lite misstänksam, medans jag från Sverige bara kan vara så där härligt naiv-glad och skrika "cooooool!". Såklart vi följde med.

När vi steg in i byggnaden sa han hej till killarna i receptionen (så de kände ju ialla fall till honom och då måste det ju vara okej) och sen tog vi hissen upp. Han var tvungen att använda en specialnyckel för att komma ända upp och när vi gick kom dit möttes vi av en halvfärdig lägenhet. En jättelägenhet, verkligen ett penthouse! Han sa att de hade använt stället när de spelade in filmen Djävulens Advokat - Al Pacinos kontor i filmen.
Han tog oss ut på verandan. Den gick runt halva byggnaden. Jättestort.
Tyvärr duggade det lite granna och det var lite dimmigt så vi kunde inte se jättelångt, men det var lika häftigt ändå!

image65

Ibland är det bra att vara naiv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0