Pearls

Ibland är det svårt att växa upp i nutiden då vi har alla dessa val. Kanske hade det varit bättre att växa upp i en tid då man inte hade några val - man blev antingen bli hemmafru eller samma yrke som farsan.


Jag trodde jag hade allt utklurat. Sen igår kväll började jag tänka i andra banor. Jag borde inte göra det, jag gör alltid det och det slutar alltid med att jag bara släpper alltihop och börjar om...

Jag trodde jag hade bestämt mig för att skulle söka in till den här kursen jag hittat, plugga 3 år här i London, och sen skulle vi flytta någon annanstans. Till USA troligtvis.
Igår började jag tänka - jag är nästan 23 nu, så när jag tar studenten kommer jag vara nästan 26. Okej, jag är fortfarande ung och kommer vara även då, men nu är det så att jag vill ha barn ung - innan 30. Så vad väljer man då - barn eller karriär? Jag vill ju börja göra någonting jag verkligen älskar för en gångs skull. Snarast!

Sen är det också så att jag faktiskt är över London. Det känns så trött, grått och deppigt. Alla här är sura på någonting - transporten, tonåringarna, vädret, jobb.......... Det enda som verkar hålla dem vid liv är puben runt hörnet som är öppen varje dag mellan 11-23.
 
Att behöva vara kvar här ytterligare 3 år, när jag redan längtar bort, verkar idiotiskt. Det kostar mycket pengar att plugga här - £3000 om året är mycket pengar, diverse levnadskostnader är ju inte heller inkluderat. Så jag vill ju inte påbörja något och sen sluta mitt i.


Så vad gör jag nu? Jag kan inte slösa mera tid på att tänka att allt kommer falla på plats av sig själv.