Pearls

När jag satt på bussen på väg hem, ringde D och frågade om jag ville hoppa av halvvägs och möta honom på en kaffe innan vi åkte hem. Jag satt där uppe på övervåningen och såg honom prata med mig på telefonen nere på gatan, men jag kände inte för att betala för en extra bussresa och dessutom ville jag bara åka hem och duscha så jag sa nej. 
Men när vi åkte förbi och jag såg honom vinka (åt fel buss) med hatten, så började jag ringa hektiskt på bussknappen så att den skulle stanna. Jag fick fjärilar i magen och ville bara slänga mig om hans armar - just nu!! Chauffören var snäll och släppte av mig fast att det inte fanns en hållplats i närheten och så sprang jag.
Jag hittade honom i fotoaffären och så fick vi pussas lite.... Fan, vi beter oss som vi träffades igår.

Men sen ångrade jag att jag inte åkte hem istället... Han väntade på att killen i affären skulle ändra storleken på hans "showreel", men det gick visst inte. Det var tråkigt att vänta. Sen gick vi in till en ny retro bar över gatan och hade en kaffe och en öl. Han kunde inte sluta klaga över hur mycket han hade betalat för den här nya showreelen och om hur han nu får betala extra för att ändra storleken och nu inte kan söka dem där "jättebra" filmjobben han hade sett annonserat. Mera tråk.

Nu har vi haft middag och glor på trälig Brittisk såpa. Pratar inte med varandra - jag är tjurig för att han är tjurig och så håller det ju på ett tag tills en viker.
Fy vad vi är larviga.