Pearls

Jag vill något mera.
Jag vill ha mer.
Det fattas något. Det känns inte som det borde.
Jag hatar när det blir så här. Jag bestämmer för att "nu räcker det - nu är det nog dags att dra vidare igen." Det blir så jobbigt då. Särskilt nu när jag inte är själv. Jag kan ju inte bara bestämma mig för att dra, om inte D också vill samma sak.



Så nu sitter jag lite i smeten. Saker går utmärkt för D just nu, så han är inte jättepigg på att ge sig av. Jag är däremot urtrött på hela skiten och skulle bege mig imorgon om jag kunde!

Om jag var ensam skulle jag ha åkt för länge sen. Vart vet jag inte, men det spelar inte så stor roll.
Jag skulle köpa en biljett till USA, kanske tillbaka till SB. Eller så skulle jag åka till Kanada.

Men nu är ju D en sån bra man, att han säger att han fäljer mig vart jag än vill åka. På ett vilkor.
Att vi kommer stanna där permanent. Han vill inte flytta mera, det är inte bra för hans karriär. Det kan jag förstå. Men kan jag acceptera? Det vet jag inte. Lätt att säga att man stannar, men om man inte alls trivs då? Då kommer ju jag vilja åka igen.


Jag hatar att jag alltid tröttnar. Är inte riktigt redo att slå mig ner ännu, även om jag önskar att jag vore det. Det kan inte hjälpas. Men kommer D att fortsätta följa mig, efter att jag ångrat mig den tionde gången? Nästa gång kanske jag vill flytta till Paris! Jag tvivlar att han någonsin kommer följa mig dit.